Enens läkande kraft, Juniperus communis – familjen cypressväxter Cupressaceae
Alla barrväxter har eteriska oljor som är mycket hälsobringande. De är genomvärmande för kroppen och jag-stärkande. Här tar vi upp enen som läkeväxt och beskrivningen här är gjord av läkaren Christian Osika.
När vandraren kommer till en lund med enar på en ängsbacke blir han/hon glad både på sommaren och vintern. Enbuskarna liknar ofta flera meter höga lågor av mörkgrön eld. Enen är vintergrön med centimeterlånga sylvassa barr som alltid växer tre och tre runt de elastiska kvistarna. Själva växtsättet kan vara likt en låga men kan också breda ut sig åt alla håll och busken ser då lite tilltufsad ut. Som andra barrträd har också enen kottar, men dessa har omvandlats till små bär som innehåller tre frön. Första året är bären gröna men blir under andra året blåa och till och med svarta. Enen är tvåbyggare, honblommorna är gröna och hanblommorna gula. Växten förekommer i hela Europa och går i Sverige ända upp i fjällvärlden. Den odlas också i parker.
För det mesta används bären, som innehåller cirka 10% kåda, 1-2% eterisk olja, 7% druvsocker och dessutom små mängder av myrsyra, ättiksyra och äppelsyra samt även ett starkt bitterämne. En olja kan tas fram genom att destillera bären. Den används mest för att framställa spritdrycker som gin och genever, men oljan kan också späs ut till salvor och liniment mot reumatism. Enbär används även som krydda till kött, surkål och annat. Enrisets antiseptiska egenskaper kommer bäst fram vid rökning av fisk och kött.
Medicinskt kan enbär användas avledande vid ledinflammationer som avkok eller salva. Extraktet verkar urindrivande och svettdrivande. Man tror sig till och med ha iakttagit en smärtstillande verkan just vid reumatism. Enbärste är också bra mot gasbildning i magen och genom att det är så beskt kan det vara aptitretande. Förr i tiden använde man enbär för att röka sjuka leder hos reumatikern. Vid avkokning eller rostning frigör värmen bärens läkande substanser och finns då i kådan och oljan. Genom dem uppstår en stimulerande och harmoniserande verkan, både på ämnesomsättningens uppbyggande men också på den utsöndrande strömmen.
Vid akuta reumatiska ledinflammationer, även hos yngre personer, har det visat sig av stort värde att använda följande terapikoncept: man hänger 1-2 yllefilter i ett fristående garderobskåp, i botten ställs en elplatta med en stekpanna/järngryta som man lägger i en handfull mogna enbär. Bären rostas. Filtarna får hänga en timme, då är filtarna färdiga att svepas omkring den avklädda patienten, som nu ska ligga cirka en timme eller åtminstone 15 minuter, efter att hen börjat svettas. Just svettningen är mycket viktig för den terapeutiska effekten. Reumatiker har ofta svårt att komma igång med svettning och då ger man en kopp varmt lindblomste. Man lägger också värmeflaskor runt patienten medan inpackningen pågår. Denna behandling kan göras dagligen eller 2-3 ggr per vecka. Huden tar upp små doser av enbärstjära och enbärsolja. Dessa verkar mot inflammation och om bären används i alldeles färskt tillstånd förstärks verkan ännu mera. Några biverkningar av denna behandling har inte iakttagits frånsett att patienten i detta värmehölje kan bli lite ängslig, varför det är bra om det alltid finns en kunnig person med i rummet medan inpackningen pågår.
Enens läkande verkan beror på följande faktum: växten saknar riktiga blommor men barren, veden, bären och rötterna genomdras av en återhållen blomprocess. Just utströmningen och avdunstningen av lättflyktiga substanser ifrån blommorna hålls här tillbaka och koncentreras, till och med till seg kåda. Värme och doft har förtätats i hela växten och när dessa blir fria i patientens kropp så löser det upp stockningar och en utsöndring sker.
Christian Osika