Hästkastanj,Aesculus hippocastanum – familjen kinesträdväxter Sapindaceae
Hästkastanjen är ett mycket karakteristiskt träd med sina speciella blad som bildar ”händer” med 5-7 nedhängande delblad eller ”fingrar” hos det unga trädet. Blomställningarna står om våren som stearinljus på grenarna. Frukterna som om hösten släpps fria ur sitt taggiga, gröna hölje faller till marken som bruna stenar, följda av de då stora och tunga bladen. Varken frukt eller blad förmår vinden att bära iväg med.
Hästkastanjen har en stark, svällande växtkraft. Snabbväxande, men samtidigt tätt och kompakt sträcker det unga trädet ut sig med sina stora blad och bildar snart en kupol som tar tillvara skuggan och kylig fukt. Man känner genast igen detta träd och dess släktingar på bladen, de har knappast sin like.
Utåt tillåter kupolen grenspetsarna att stå i fullt ljus, där den mäktiga blomprocessen visar sig på senvåren. Ett överflöd av vita till crèmefärgade blommor öppnar sig i blomställningarna, som varje har en färgfläck i sin mitt. De kan vara uppbyggda av långt över 100 blommor. Blommorna avger ett rikt flöde av nektar som framför allt drar till sig humlor men också bin. Deras besök får färgen i blommitten att skifta från gult till rött.
Hästkastanjens blanka, bruna frukter är mycket stärkelserika, men genom sitt innehåll av bitterämnen är de oätliga för människan.
Karakteristisk för hästkastanjen är förutom aesculinbildning även saponinbildningen. Roten, frukterna och särskilt hjärtbladen berikar sig med saponiner, ända upp till 20% av torrsubstansen. Om man tillsätter saponin till vatten – det räcker med en liten mängd – och skakar om, så bildas skum. Sådant saponinskum har sen gammalt använts som milt rengöringsmedel.
Saponinerna verkar på processer i de eteriska och astrala områdena, i den rytmiska samverkan mellan vätske- och luftorganisationerna. I hostteer är saponinhaltiga växter verksamma genom deras förmåga att verka så att ett normalt förhållande åter uppnås mellan luft och vätskor i uppsvällda och slemmiga lungorgan vid förkylningar. Som badtillsats via huden eller via matsmältningsvägarna så sätter saponinerna fart på belivandet av vätskeorganisationen och hjälper till att övervinna vätskeansamling i vävnaderna, ödemen.
Kastanjens rika värld av olika ämnen får ses mot bakgrunden av en rik formkraftverksamhet och de väsen som visar sig genom den. Det är elementarväsendena undinerna som liksom ”drömmande” åstadkommer livskemin i det luftigt-fuktiga. Detta sker i varje växt, varje träd, men ingenstans så uttrycksfullt som i Aesculus hippocastanum, hästkastanjen. Förhållandet mellan aesculin och kemisk eter är i detta ”undinträd” starkare än någon annanstans.
Weleda tillverkade tidigare ett kastanjebad, som innehöll extrakt från hästkastanj. Bad med hästkastanj stimulerar lymfan och det venösa blodets strömmande och motverkar därigenom tyngden, som alltid måste övervinnas av blodkretsloppet. Utdrag av arnika och åkerfräken kompletterade kastanjens verkan i Weledas badtillsats. Därigenom kunde organismens formprocess stärkas, vilket ger spänst i bindväven och förbättrar vätskecirkulation. Förutom att motverka tyngdkänsla i benen, verkar kastanjebadets stimulerande på den venösa blodcirkulationen även på huden, vårt största organ.
Källor: Wilhelm Pelikan Heilpflanzenkunde och Weleda Ratgeber, översättning och bearbetning Therése Lindberg
ur FALK-bladet nr 1, 1999